Vad är kilim?

Kelim-mattan

Kelim är handvävda mattor i ull eller bomull. Man kan närmast jämföra kelim mattan med svenska rölakan eller flamskvävnad. Speciellt för kelim är vävtekniken. När väverskan byter färg eller mönster i sin vävnad låter hon inslagsgarnet gå tillbaka runt samma varptråd, så de typiska slitsarna eller ”hålen” uppstår.

Kelim-mattorna härstammar ursprungligen från asiatiska nomader som använde mattor som inredning i sina tält. Tekniken att väva mattor är urgammal, flera tusen år.



Mönster och symboler på dagens mattor har sitt ursprung från dessa urgamla vävnader och räknas till världens äldsta levande bildspråk. Kelim vävs i hela orienten.  Främst Asien, Kaukasien, Turkiet, Iran, Afghanistan, Balkan och Nordafrika. Olika länder har olika namn på kelim: i tex Turkiet säger man kilim, i Iran gilim och på Balkan chilim.

Varje matta är unik, den är en del av nomadernas kultur och levnadssätt. Mattorna berättar om deras drömmar och önskningar, hur de inspirerades av naturen och omgivningarna. Eftersom kelim inte är någon masstillverkad maskinprodukt finns ojämnheter och osymmetriska mönster.    
Fördelen med kelim-mattor är deras lätthanterlighet vid ex städning. I ju med att de är vävda i slitstark ull är mattorna smuts- och dammavvisande i mycket större utsträckning än bomullsmattor.
En knuten matta har lugg. Grus, smuts och damm faller lätt ner mellan knutarna och ligger kvar oavsett hur mycket man dammsuger. En vävd matta är slät, allt skräp ligger ovanpå och försvinner lätt vid städning.
Om man råkar spilla något på en kelim är det bästa att omedelbart suga upp det spillda med ett lätt fuktat hushållspapper eller trasa (bara kallt vatten). Behöver mattan tvättas är det bäst att låta en fackman vattentvätta mattan.



Våra moderna kelim mattor är handvävda i 100% ren ull. Eftersom vi tillverkar mattorna i egna väverier, kontrollerar vi hela processen, från ullens beredning, färgning, mönstersättning till vävning. Vi garanterar därför att våra kelim-mattor vävs av professionella väverskor och inte av barnarbetare.
Nomadlivet var det ursprungliga levnadssättet för människan innan hon blev bofast i små byar. Nomaderna flyttade från betesplats till betesplats där deras boskap, främst får och getter, kunde beta och där de hade tillgång till rent vatten. Under sina vandringar utvecklade nomadstammarna tekniker att tillverka kläder och inrednings artiklar av vad de hade tillgång till, vilket främst var ull.

En nomadstam flyttar efter betet. När djuren behövde nytt bete var man tvungen att vandra vidare, tälten revs och allt packades ihop. För att stammen snabbt och enkelt skulle kunna förflytta sig måste tälten vara lätta att bära, sätta upp och ta ner.

De tillverkade vävnader och mattor i ull som de täckte marken med och använde som tältväggar eller rumsavdelare. En nomadstam skulle enligt tradition kunna hysa ett stort antal gäster varför tälten måste vara stora men mycket funktionella och lätthanterliga. Alla bruksartiklar man behövde var man tvungen att tillverka själv. Säckar som användes som resväskor under flyttningar fylldes med gräs och blev kuddar när man rest tälten igen. Vävtekniker, mönster och symboltraditioner gick i arv från mor till dotter. Varje folkstam har egna mönster och symboler. Sin inspiration hämtade väverskorna från naturen och omgivningarna.

Eftersom nomaderna gjorde allt för hand när de tillverkade sina mattor och vävnader blev kvaliteten mycket hög. Dessa mattor är fortfarande de mest eftertraktade och uppskattade. Detta är också orsaken till att så mycket tid och resurser satsas på att reparera och återskapa antika och gamla vävnader. Det genuina hantverk som finns bakom en antik nomadvävd matta, från tillredningen av ullen till färg- och mönstersättning, är ett stort kulturarv som förts vidare från generation till generation och som lever vidare i dagens mattor.

Ullen

Nomaderna vävde sina mattor i fettsvansfårull. En ull som har mycket hög kvalitet och slitstyrka. Dessa speciella fettsvansfår lever högt uppe i de snötäckta bergskedjorna. Fårens ull har mycket, mycket långa ullfibrer, och en stor ”fettboll” runt svansen för att klara det kalla klimatet. Ullen får en högre fetthalt vilket innebär högre kvalitet och större lyster. Klimatet högt uppe i bergen med stark sol och hårda vindar påverkar och stärker också ullen. När ullen får behålla sin naturliga fetthalt står den emot fukt, väta och smuts mycket bättre. Därför täckte nomaderna sina tält med kelim mattor som isolerade mot kylan, fukten, och smutsen.

Ullen tvättades, kammades och spanns för hand innan den las i färgbad. Rengöringen av ullen skedde med bara vatten just för att inte ullfettet skulle försvinna och med dess förmåga att stå emot fukt. Till färgning användes rötter och växter. Bla använde de krapprot och koschenill (lus) till rött, vinblad till gult, indigo till blått, valnöt och oliv till grönt, och självklart ullens naturliga färg: vitt, grått, brunt och svart.

I många mattor finns färgskiftningar i mönsterfälten. Detta beror på att nomaderna inte hade möjlighet att färga all sin ull i ett och samma färgbad utan fick färga i flera omgångar. Ullen får då nyansskiftningar som syns när mattan är färdig. Detta kallas för Abrash och är inget fel utan höjer snarare värdet på mattan och ger den ett mer levande och vackert utseende.

Mer information

Moderna mattor

Semiantika/Antika mattor

Bockhorn, symbol för mannens styrka.	Symbol för moder/kvinna.	Symbol för önskan om rent vatten.	Onda ögat, amulett som skydd mot fara och hot.	S-märket, skydd mot avundsjuka "Onda ögat"